Dags för paradigmskifte i byggbranschen
Med ökade krav på klimatanpassning och hållbarhet måste vi i byggbranschen lämna det paradigm som präglats av nybyggnadsideal och i stället bejaka ett byggande baserat på återanvändning och återbruk.
Länge har vår bransch präglats av ett nybyggnadsideal. Med utgångspunkt i modernismen, långt ifrån hållbarhetstanken, har vi arkitekter tagit oss an utmaningarna i samhället och det har nästan alltid handlat om att bygga nytt. Detta förhållningssätt håller inte i en verklighet där vi inte får använda mer resurser än vad som är nödvändigt. AIX hållning till arkitektur är att allt vi gör är tillägg och förändringar i en befintlig miljö, där även nybyggnader blir tillägg till vår existerande värld. Det befintliga är en resurs att förvalta, förädla och vidareutveckla.
Just nu har vi en mängd byggnader från 70-, 80- och 90-talet som står inför stora renoveringsbehov och som vi måste hitta sätt att hantera. Även dessa byggnader har ett stort resursvärde. Vi vill därför ta oss an dem med målet att skapa nya fungerande helheter och därigenom hitta fram till ny arkitektur.
Målstyrt regelverk
Här riskerar nybyggnadsparadigmet att göra att ombyggnation inte får status som ett viktigt arkitekturprojekt och hindra oss från att ta oss an frågan med ett nytt angreppssätt. För att kunna göra dessa byggnader attraktiva och användbara måste vi kunna tänka friare kring deras funktion och utformning. Dagens regelverk är anpassat för nyproduktion och exakt definierade lösningar. Ett exempel är den hårda funktionsstyrningen i detaljplaner, som försvårar tex omvandlingen av kontor till bostäder. Vi behöver i stället ett mer målstyrt regelverk, som definierar vad som skall uppnås men inte exakt hur och som ger mer generella förutsättningar för framtida flexibilitet.
Vi behöver ett paradigmskifte i vår bransch. Vi behöver ett nytänkande som tar spjärn 200 år tillbaka i tiden, men samtidigt blickar 200 år framåt i tiden och använder modern teknik och produktion för att göra våra befintliga miljöer användbara och attraktiva för lång tid framöver. Vi behöver göra ett omtag för att kunna skapa en hållbar arkitektur. Det här ställer krav på ett nytt sätt att tänka även när det gäller användandet av byggnader.
Trappans steg
På det första trappsteget har vi identifierat vårt mest resurssnåla sätt att lösa uppgiften – att helt enkelt behålla en byggnad som den är genom att inventera, dokumentera och projektera underhållsåtgärder.
Det andra trappsteget handlar om att återanvända, där det byggda behåller eller återfår sin ursprungliga användning, en funktion som ibland har ändrats sedan byggnaden uppfördes.
Det tredje steget handlar om återbruk. Att återbruka material och byggnadsdelar har historiskt varit ett naturligt sätt att bygga hus, infrastruktur och städer. Idag är det en överlevnadsfråga att alltid hitta lösningar som är resurssnåla och helst koldioxidneutrala.
Att förnya är det fjärde steget. Att transformera är att programmera om en byggnad. Genom att bygga om och göra tillägg med låg miljöpåverkan kan byggnaden ges nya funktioner och dess livslängd förlängas.
Bort från nybyggnadsidealet
Högst upp i vår trappa börjar vi om. Vi bygger nytt när behov finns – ett noga avvägt tillägg som stärker och lyfter den byggda miljö vi redan har, gärna tillbyggnad eller påbyggnad och alltid med tanke på långt liv, funktionalitet, återbrukbarhet och med minimerat klimat- och energiavtryck.
Låter vi trappan för Resurshushållning prägla vår attityd till byggnader och byggande kan vi röra oss bort från nybyggnadsidealet och i stället fokusera på att skapa mer arkitektur med minsta möjliga resursanvändning. Hållbarhetsmålen gör det till en nödvändighet idag.
Det är i detta arbete vi måste grunda ett nytt paradigm för en arkitektur som håller långt in i framtiden.
/Erik Torvén,
vd för AIX arkitekter